BEACON

Jag vaknar vid sextiden och läser en stund innan jag går upp. Jag skall åka på sjukgymnastik vid hal nio tiden.

Nu har jag kommit hem från träningen. Det gick ganska bra, och för en gångs skull så mår jag inte sämre efter träningen, än innan, men inte tillräckligt bra för att också göra Qigong.

Det är blåsigt väder och solen kommer fram då och då. Just nu sitter jag och tittar på en hök av något slag som har nytta av blåsten, där den glider fram på vindarna på jakt över gärdet.

Jag och min fru skall åka till Jordkonsult och hämta ett kärrlass med jord för dotterns och svärsonens räkning. Jordkonsult ligger ett par kilometer bort. Det blir förstås min fru som får lasta ur kärran och mitt bidrag inskränker sig till att vara sällskap.

Resten av dagen vilar jag, sitter, står och läser, tittar på TV. Vid sextiden på kvällen så knackar det på dörren och in kommer två barnbarn nersmetade med choklad, de har gjort negerbollar och vill bjuda på det. Jag får två stycken och de smakar riktigt bra.

Jag har tagit sömnmedel, men har trots det mycket svårt att somna in. Tabletterna skall intas två timmar innan man lägger sig, men ikväll tog det kanske fyra timmar innan det verkade.

Min fru och jag åker till Bauhaus och köper jord och kolgrill. Gissa vem som får bära? Det känns inte bra att ha det på det på det här sättet, när vi kommer hem och bilen skall lastas ut så är det samma sak, men nu är det ett barnbarn som hjälper till att bära.

Hustrun, barnbarnet och jag sätter potatis, egentligen gör jag inget för jag kan bara stå hukad några minuter över odlingslådan och sedan får jag vila mig en kvart för att smärtorna skall gå över.

Jag tittade på matchen mellan IFK och Örebro, det blev en övertygande vinst med tre mål mot noll. Nu känns livet lite lättare.

Sent på eftermiddagen så hade hustrun sina tipskompisar här på lite förtäring och tips förstås. Jag är lite tveksam till hur djupgående deras intresse är för fotbollen som sådan är, att de är genuint intresserade av tips och tipsvinster det tvivlar jag inte på.

Varför skriver jag så här? Jo, för när jag meddelade damerna att segern i Premier League togs hem av Manchester City med tre mål mot två i matchen mot QPR och att man avgjorde i 94:e minuten, så föranledde det inga som helst kommentarer av damerna. Även om jag lade till att det var Citys första ligavinst på över 40 år så föranledde det inga reaktioner.

Den här dagen har varit betydligt bättre än de senaste dagarna.

Jag växlade mellan att läsa lite, skriva lite och att titta på TV resten av kvällen och somnade vid midnatt.

Jag har gått upp och jag känner mig inte bättre idag än vad jag kände mig igår, kanske i stället ändå sämre. Det tjuter i öronen, nacken värker axeln värker, ländryggen värker, knäna värker och huvudvärken är på väg. Jag sitter vid datorn och skriver det här och vet inte riktigt vad jag skall göra, det känns som allt är ett kaos.

Den här dagen har jag tillbringat med att titta på TV och försökt läst lite, men det är svårt med koncentrationen när man har värk hela tiden.

Jag får ett mail från en arbetskamrat, som jag besvarar på mitt sedvanligt dystra sätt, men hursomhelst det var kul att få brev.

En arbetskamrat från en tidigare arbetsplats ringde och undrade om jag skall följa med till Skottland i höst. Han vet mycket väl att jag inte kan spela golf just nu säger han, men han vill ändå att jag skall följa med. Vi blir väl åtta personer som åker och en som inte spelar golf. Jag kan inte ens gå med på banan, men det blir ett avbräck från det vanliga så jag tackade ja. Det känns bra att ha vänner som bryr sig om inte bara med ord utan i handling.

Jag vakar in natten och somnar vid ettiden.

Jag vaknar med nackvärk vid sextiden och går upp och tar värktabletter, men det vill inte släppa så jag läser nyheterna på Internet och hoppas att det skall ge med sig.

Hustrun skjutsade mig till sjukgymnastiken i Hageby för att jag har svårt att köra själv idag. Träningen gick ganska bra och efter den så åkte vi till Sockerbagarens bod vid Norra Promenaden och åt frukost, sedan åkte vi vägen till K-Rauta och köpte sättpotatis och nu är vi hemma igen.

Jag fick ett mail från en arbetskamrat, vilket gladde mig.

Den här eftermiddagen har inte mycket hänt, jag mår skitdåligt och har svårt att göra något, så det blir mest att jag sitter, ligger eller står och tittar ut genom fönstret.

Det blev inte bättre den här dagen, kvällen och natten, jag var som paralyserad och satt med min värk i stolen och tittade på TV eller stod vid fönstret och tittade ut. Jag är inte mycket till sällskap för min fru hon försökte få med mig på geocaching, jag försökte, vi kom till Åby för att posta brev, men sedan vände vi hem igen och jag gick tillbaka till min stol.

Jag tog sömnmedel, men det fungerade inte den här natten, jag var vaken till fyratiden på morgonen och därefter så gled jag in i ett dvalliknande tillstånd, kanske jag sov ordentligt ett par timmar.

Jag går upp klockan halvsex och känner mig hyfsat utvilad, jag har nog sovit sex timmar i natt.

Jag gör mitt Qigongpass innan jag ringer till advokaten för att tala om överklagandet och efter det så åker jag till sjukgymnastiken i Hageby.

Träningen gick ganska bra och den särskilda övningen för nacke och ländrygg satte inte igång ökande smärtor den här gången. Efter träningen bar det av till vårdcentralen i Åby där jag ta blodtrycket för tredje gången och lämnade in resultatet. Första gången jag var där och mätte blodtrycket så trodde jag att någon i personalen skulle göra det, men nu är upplägget att man sköter mätningen själv i en särskild del av vårdcentralen med hjälp av noggranna instruktioner.

Jag åkte sedan hem och åt frukost med hustrun.

Eftermiddagen ägnade jag mig åt att vila för jag skulle till logen på kvällen och jag ville inte det skulle sluta som förra gången, där ryggen och nacken inte klarade av sittandet på mötet utan jag fick bryta upp i förtid och lämna innan middagen.

Jag fick skjuts av min fru till mötet och den här gången gick det bättre, jag kunde delta i hela mötet och det var kul att träffa bröderna igen. Det blev ganska sent och jag somnade efter en stunds TV-tittande.

Jag vaknar vid sex-tiden med torr mun, det är sömnmedlet som gör mig torr i munnen, Det värker i nacke och ut mot höger axel, efter en stund så går jag och hustrun upp. Min fru skall strax åka på arbete i Norrköping och jag skall till Linköping för att träffa psykolog på Smärt och rehabkliniken.

Det ser ut att bli regn, det är grått och mörkt fortfarande där ute.

Jag väntar förgäves på att överläkaren på Smärt och rehabkliniken skall ringa upp mig på utsatt tid.

Det har väl hänt något?!

Jag sätter mig i bilen och åker till Smärt och rehabkliniken inte för att träffa överläkaren utan för att ha samtal med en psykolog.

Överläkaren tyckte när vi träffades första gången att jag borde ha ett eller ett par möten med psykolog, därför att hon kan se en ilska i mig som måste tas om hand, vidare så tycker hon att min låga sinnesstämning måste vändas till något positivt.

Ja, hon har nog rätt, jag har ju föresatt mig att nu skall jag sätta mig och min hälsa i första rummet och inte mitt arbete, som jag alltid har gjort tidigare och jag tänker följa alla rekommendationer som kan leda till att min kropp och själ läker och inte ifrågasätta det som föreslås.

Det blev en besvärlig bilkörning till Linköping inte så mycket beroende på regnet och det dålig väglaget, utan på grund av att ryggjäveln krånglar och jag får stanna vid Klinga och sträcka på mig.

Jag samtalade med en rätt så ung och trevlig psykolog. Jag har aldrig konsulterat en psykolog tidigare så jag hade ju en missvisande bild av psykologens arbete t.ex. har han ingen soffa som man får ligga i och berätta om ens barndomsminnen och hur man blev uppskrämd av tomtemasker och liknande, nej, det var mer som ett vanligt samtal, där jag talade mest.

Vi kom väl inte fram till något nytt egentligen, ilskan är grundad i landstingets Sörmlands obefintliga systematiska arbetsmiljöarbete på den förvaltning där jag arbetar/arbetade och att man med kännedom om stolsleverantörens felaktigt konstruerade stolar och kännedomen om det inte gjorde tillräckligt för att leta reda på dessa stolar och dessutom inte informerade anställda om den säkerhetsrisk som fanns ute i verksamheterna och det faktum att mycket som jag med nöje gjorde tidigare har tagits ifrån mig.

Kort sagt, olyckan var onödig och hade inte behövt hänt om landstinget och stolsleverantören gjort sitt arbete som lagar och förordningar kräver. I detta faktum ligger min ilska/frustration/låga sinnesstämning, det är det startar ilskan, sedan tillkommer sådant som landstingets generella brist på ansvarstagande för arbetsskadade. Det finns ingen som kliver fram och tar ansvar, det är alltid någon annan som är ansvarig och så vidare och så vidare. Jag tror tyvärr att många offentligt styrda verksamheter har det på samma sätt.

Finns det då någon lösning för mig, någon väg som leder till en bättre hälsa?

Jo det gör det, men den startar tyvärr skulle jag vilja säga i att jag måste inse fakta att livet inte blir som det var innan olyckan, allt det som tagits ifrån mig kan jag inte få tillbaka.

Det som någon har tagit ifrån mig på grund av oskicklighet kommer inte att lämnas tillbaka till mig.

Jag sätter min hälsa före allt annat nu, jag motionerar hur jävligt ont jag än får, jag tänker inte på arbetet, som jag inte kan komma tillbaka till, detta tillhör det förgångna, det lämnar jag bakom mig.

Jag får leta nya värden i livet och fylla dagarna med nya saker som jag klarar av och som jag förhoppningsvis kan lära mig uppskatta. Det behöver inte betyda att de är mindra värda än det jag tidigare kunde göra, utan bara att tiden måste få läka och jag måste acceptera dels min situation och uppskatta de nya möjligheterna. Just nu känns det jävligt svårt, det skulle nog krävas någon form av elchockbehandling för att ta bort alla goda minnen om saker jag kunde göra innan olyckan och som jag inte kan göra nu.

Det var med blandade känslor jag åkte hemåt. När jag kört en stund och var på väg att stanna för att sträcka på mig, så ringde överläkaren, hon, som skulle ringa i morse och vi hade ett samtal om min situation just nu, om min träning och utfallet av medicinska prover som görs och gjorts. Hon avslutade samtalet med att vi skulle höras vid om tre veckor igen.

När jag kom hem så laddade jag med en talbok och gav mig ut på promenad, det var mycket påfrestande, efter en halvtimme så fick jag kramp i ryggslutet, så jag fick på något konstigt sätt äntra min cykel och sakta rulla hemåt.

Jag hade fått mail från advokaten när jag tittade i inlådan. Det gällde bland annat ytterligare ett läkarintyg som har inkommit och att han tycker att det är dags för att formulera överklagan, först till AFA och sedan Länsförsäkringar Skaraborg.

Nu har det gått några timmar sedan jag kom hem och ryggen har återhämtat sig med hjälp av smärtstillande och nu är det dags för sömnmedel och att vaka in natten

Jag vaknade klockan halvsju och gick upp strax därefter. Jag har sovit hyfsat i natt med bara några få avbrott. Nu på morgonen är det svag värk i nacke och i rygg och knän.

Tidigt på förmiddagen så gör jag min Qigong övning och det går ganska bra, det är ett par, tre övningar där som jag inte kommer överens med och det är när man skall göra cirkelrörelse med knän sammanförda mot varandra, bål rullningar och att ”rita cirklar i luften” med hakan. Dessa rörelser är väldigt jobbiga och sätter igång smärtor som kan förstöra hela dagen för mig.

Jag vilar och sedan åker jag till postutlämning och hämtar ett bokpaket, därefter bär det av till biltvätt, nu när jag inte kan göra det själv så får man betala för att det skall bli gjort.

Jag fick ett mail från min kontaktperson på Försäkringskassan där hon skriver att hon vill ha ett personligt möte med mig den 18 maj.

När jag kommer tillbaka hem så går jag en promenad med cykeln. Promenaden blir inte så lång så jag cyklar tillbaka hem innan det blir värre att gå.

Jag fikade med min äldsta dotter och en granne och sedan åkte jag till vårdcentralen för att mäta blodtryck och puls.

Väl tillbaka hemma så pratade jag lite med barnbarnen om skolan och annat.

Nu är klockan strax halvelva och jag skall vaka in natten.

Klockan är sju och jag har nyss gått upp och jag sitter vid datorn och skriver ner dessa rader. Det ser ut att bli en fin dag. Jag skall göra mitt Qigong pass och sedan skall jag åka till sjukgymnastik i Hageby, sedan blir det raka vägen till vårdcentralen i Åby för att göra ett spirometeri prov.

Nu har jag varit på träningen och skall jag vila för att försöka undvika den nack- och huvudvärk jag fick förra gången efter träningen, den höll i sig i över två dygn. Jag har också varit på vårdcentralen och testat lungkapaciteten för att ute sluta att jag har problem med lungor på grund av astma eller allergi eller någon annan orsak. Resultatet blev att jag i princip ligger inom normalvariationen för män i den här åldern och som tidigare varit rökare. Det var alltså varken bra eller speciellt dåligt resultat. En slutsats som man kunde dra är att min allmänkondition efter olyckan har blivit mycket sämre och det var ju ingen nyhet. Nu skall jag som sagt vila och sedan skall jag ta en promenad med cykeln.

Jag kom på igår att det är min frus och min bröllopsdag idag, så jag skall åka och köpa blommor till henne innan hon kommer hem i kväll.

Det är eftermiddag och nu är det på väg att bli samma elände som i fredags, nackvärken ökar och huvudvärken har börjat. Jag har promenerat en bit i hopp om att det skulle hjälpa mot värken, men icke, det blev bara värre så efter några hundra meter så fick jag ta mig upp på cykeln och vända hemåt och nu sitter jag här med en värk som inte smärtstillande piller rår på.

Jag skall lägga mig och läsa och hoppas på det bästa.

Nej det blev inte bättre, men det blev heller inte sämre, jag har resten av dagen haft en molande nack- och huvudvärk.

Nu börjar det bli sent och jag har tagit sömnmedel, så det är bara att vänta på att det skall börja verka.

Det blev en orolig natt igen och det berodde till största delen på att jag inte tog sömnmedel igår, men också på att nacken inte återhämtat sig från fredagen övningar i sjukgymnastiken.

Fram på förmiddagen så åkte en av svärsönerna med till min mellanbror och hämtade en liten båt med snurra. Jag kan ju inte lyfta själv mer än sedlarna ur plånboken för att betala båten.

När brorsan och svärsonen hade lastat på båten på släpet så åkte vi ner till Björka där min bror lägger ner mycket tid på den lantgården som 4H-rörelsen har.

Han har fått till det riktigt fint på gården, man har Brahma höns och en sorts ankor som jag inte sett förut, getter, kaniner, och så förstås hästar för uthyrning. Brahma hönsen var mycket pampiga i sin stora fjäderdräkt med kraftiga fjädrar ända ner på fötterna och tuppen var mycket imponerande och han gick som preussisk officer med raka ben och kraftig pendelrörelse. Vi fikade där i solen innan vi åkte hem med lasten och tittade på fotboll, det var IFK hemma mot Syrianska. Vi hade stora förhoppningar på vinst i den här matchen och det såg ut att gå åt rätt håll nästan hela första halvleken, men sedan klappade IFK genom totalt och de förlorade med ett mål mot fyra.

Jag har varit och hämtat hustrun och vi skall titta lite på TV innan det blir tidig kväll.

Vi tittade på en film som heter Fireflies in the garden, ganska bra faktiskt och jag tror jag vet varför jag tyckte filmen var intressant. Det var för att jag kunde känna igen lite av huvudpersonens händelser i sitt liv, men med den skillnaden att filmen slutade nästan i dur, till skillnad från verkligheten jag såg.

Fy fan vilken eländig natt, sömnmedlet fungerade inte, trots att jag tar en stor dos. Jag hade bara någon form av ”ytlig” sömn”, där jag vaknade ideligen främst på grund av värk. Vid sjutiden så slog vi på TV och tittade på något program, vad det nu var.

Nu är klockan nio och jag har gjort mitt Qigongpass. Jag skall göra morgonbestyren och ta en kort promenad, trots att vädret inte ser så inbjudande ut, det blåser, är molnigt och ser kallt ut.

Jag har tagit en promenad och det känns lite bättre, det är inte lika eländigt som igår, men inte långt ifrån.

Vi har gäster på eftermiddagen och kvällen och det blev ganska sent, vilket passar mig bra.

Jag vaknar vid sex-tiden och har fruktansvärt ont i nacke och ner mot höger axel, jag tar smärtstillande, men det verkar inte fungera.

Åt lite frukost och sedan gjorde jag Qigongpasset, det gick ganska bra, just idag är det knäna som bråkar.

Framåt nio så åkte jag till sjukgymnastiken i Hageby, där träffade jag sjukgymnasten som ändrade mitt program lite, lade till ett par övningar. Det handlade om att stärka nacken, det var mycket svårt. Jag drog på mig huvudvärk och nackvärk, det kanske blir bättre nästa gång?!

På eftermiddagen så uträttade hustrun och jag ett ärende i Linköping, det var då värken i huvud, nacke och axel verkligen tog fart, det värkte så jag var på gränsen att svimma, när jag kom hem tog jag ytterligare smärtstillande med det hjälpte ingenting. Jag satte mig i en fällbar fåtölj och väntade på att smärtorna skulle klinga av och det gjorde de efter fem timmar ungefär, då hade det värsta gått över. Det måste ha varit nackövningarna som satte fart på det här. Jag skall pröva dessa rörelser en gång till eftersom sjukgymnasten rekommenderar detta i sitt program till mig, men funkar det inte på måndag utan det blir samma elände igen då skippar jag den punkten i programmet.

Nu är klockan efter tio och jag har tagit sömnmedel och skall vaka så länge det går.

Jag vaknade vid sextiden i morse, men det är för tidigt att gå upp så jag läste en stund.

Nu sitter jag vid datorn och skriver lite och funderar på om jag skall försöka mig på en promenad, det är ett fint väder idag utan blåst.

Jag gör mitt Qigongpass, för första gången sedan i lördags då jag och dottern pysslade ett par timmar med plastskivor till växthuset på landet. Det gav mig sådana problem med rygg och nacke så jag klarade inte av Qigongen, men nu verkar jag ha hämtat mig någorlunda.

Hustrun och jag äter frukost och sedan åker hon till arbetet. Jag ringer några samtal till läkare angående läkarutlåtande och liknande.

På eftermiddagen tar jag en promenad med cykeln, jag klarar rundan, men inte utan att stanna och vila och hänga lite på cykeln. Jag kan inte förstå att jag får så ont av att promenera, jag har ju korsett som skall stödja ryggen, men det hjälper föga, de sista hundra metrarna så får jag cykla, sakta, sakta för jag har ingen kraft kvar i rygg och ben.

När jag kommer hem så arbetar svärsonen med montering av staket till entrén på huset. Det blir riktigt snyggt. Vi bestämmer att vi skall se på fotboll i kväll, det är Gefle mot IFK borta, det kan bli en seger här. Gefle har ju hittills bara en vinst och det mot Kalmar.

Så har de nu spelat första halvlek och IFK leder med två mål mot noll och det känns rättvist.

Jag vakar in natten,med ett dåligt TV-program.

Jag gick upp vid sextiden efter att ha sovit mellan fem till sex timmar och när hustrun åker till arbetet så åker jag till vårdcentralen i Hageby för att träna. Det är ett enkelt program som jag skall genoimföra till och med denna vecka och sedan skall det läggas till några övningar.

Något Qigongpass blev det inte för det klarade jag inte av idag.

Jag försöker få tag på en läkare angående läkarintyg, men han opererade idag så jag fick en tid av hans sekreterare för ytterligare läkarbesök om det behövs för intygets skull.

Idag gör jag inte många knop, jag sitter och läser en stund, ligger och läser en stund, jag skriver i datorn och planerar mina överklaganden.

Ryggen och nacken är som de brukar vara, de värker och detsamma gör knäna.

Jag vakar in natten med Road Wars.

Jag hade en skaplig natt, tack vare sömnmedel, det blev nog en sex timmars sömn.

Jag gör inget särskilt idag, mer än att hustrun och jag åker och köper en Ipad, ett kanske lite onödigt köp, men den gör att man blir lite flexiblare, när man skall ut på nätet och göra bankaffärer och så. Man är inte bunden till datorns placering, som man är med den stationära stora plåtburken till dator.

Hustrun och jag cyklar lite i omgivningen, det går inget vidare för efter en stund så drar jag på mig huvudvärk och nackvärk.

Jag ägnar resten av dagen till att läsa och vila.

Jag vaknade vid sextiden och gick upp och tog värktabletter. Sömnen har varit hyfsad med hjälp av medicin.

Jag var på vårdcentralen och gjorde mitt träningspass och när jag kom hem, så "snickrade" jag lite på hemsidan och varvade det med vila. Hustrun är och handlar med yngsta dottern, det skall visst bli grillning här i eftermiddag.

På eftermiddagen grillade vi tillsammans med döttrar, svärsöner och barnbarn. Ena svärsonen hjälpte till med att sätta upp paviljongen i trädgården, då jag själv inte mäktar med att göra det. När samhällets gemensamma brasa tänds, så stannar jag hemma för jag orkar inte gå dit, jag har problem med både nacke och rygg.

Jag vakar in natten och somnar vid midnatt.